Styrelsemöte Liberala lärare den 17 december kl 19:00

Bild

0421.jpg

Annonser

Lärarna pressas ända in i kaklet!

Artikel publicerad i Tidningen NU vecka 43 2017

Lärarna pressas ända in i kaklet

De senaste veckorna har flera skrämmande rapporter om lärarnas arbetsmiljö blivit nyhetsstoff i flera medier. För den som arbetar i skolan är det dock inga nyheter. Arbetsmiljön och synen på lärare har de senaste åren bidragit till galopperande sjukskrivningar och flykt från läraryrket.

I DN den 9/10 redovisades Arbetsmiljöverkets senaste siffror om hot och våld mot lärare. Där redovisas om flera fall av misshandel av lärare, allt från avslitet hår till sparkar i en gravidmage, vilket ledde till missfall.
I Göteborg sköts en lärare förra året ner utanför den skola han arbetade i. Kvinnliga lärare och elever blir misshandlade och trakasserade, nu senast i en skola i en stor stad i södra Sverige.

Alltför ofta hanteras detta på fel sätt av rektorer och huvudmän. I flera fall har resultatet blivit att de mobbade tvingats byta skola – inte förövarna. Lärare mår dåligt av detta och tvingas till sjukskrivning, eller säger upp sig. Det sänder förstås en signal till lärarna att skolledning och kommunalt ansvariga inte tar deras svårigheter och utsatthet på allvar.

För några år sedan satte en äldre kvinnlig lärare stopp för ett bråk. Hon polisanmäldes och dömdes i domstol för misshandel. Hon hade tagit tag i en elev som hon upplevde var upphov till bråket. Efter domen avskedades hon.

Ofta klagas i media över att lärare inte ingriper vid bråk och lärare fördöms om de inte ingripit i hot/mobbing/våldssituationer men riskerar att varnas eller i värsta fall att dömas OM de ingriper! Det blir ju en helt omöjlig arbetssituation!

Att som lärare dagligen gå till sitt arbete och inte veta vad som kommer att hända och långt ifrån vara säker på att få stöd av sin chef och skolans huvudmän, är självklart en situation som blir ohållbar i längden. Hur många står ut med okvädingsord, könsord och ständigt ifrågasättande när man utför sitt arbete? Det talas sällan om i utbildningen att man som lärare måste uppfostra, vara polis, ta mot kränkningar, dokumentera allt och alla, ta emot föräldrars ifrågasättande av sin undervisning bl.a. Att undervisa kommer i andra hand.

Utöver hot och våld som lärare utsätts för, pressas de ända in i kaklet av huvudmän, skolledningar, krävande föräldrar, socialtjänst, Skolverket och Skolinspektionen (i lärarmun även kallad Skolinkvisitionen).

En lärare har lagstadgad 45 timmars veckoarbetstid, varav 10 timmar är förtroendetid (tid som lärarna själva förfogar över). Utöver denna tid kräver många skolor att lärarna i sin undervisning ska prestera mer och undervisningstiden har ökat upp till 30% efter att USK-en (undervisningsskyldighet) togs bort vid millenieskiftet. Det är nu inte lektioner på 40 minuter, utan ofta på 50-60 minuter med 5 minuters paus mellan lektionerna. Många lärare arbetar också långt utöver dessa 45 timmar med planering och rättning på sin fritid.
För den lärare som har familj blir detta ohållbart i längden. Egen familj och barn kräver sin tid, och inte sällan finns gamla föräldrar som också behöver stöd och hjälp. Därför ser vi nu i alltför många kommuner att sjukskrivningstalen stiger lavinartat för lärare. Och oroväckande många lärare säger upp sig och går till andra yrken och massavhopp sker från studenter på lärarutbildningarna (DN 12/10).

Över en fjärdedel av de studenter som läser på lärarutbildningar hoppar av sina studier, inte sällan efter VFU (verksamhetsförlagd utbildning), det vill säga när de fått uppleva arbetet i skolan inifrån, som lärare. Möten (?), samtal, utvecklingssamtal, socialtjänstmöten, möten med psykologer, dokumentation, planering, skolutvecklingsmöten, antimobbningsmöten, elevråd, matråd, föräldramöten, arbetslagsmöten, EVK (elevvårdskonferenser) med mera, upptar en stor del av lärares arbetstid utöver undervisningen. Höstlovet närmar sig för eleverna, men många lärare arbetar även den veckan.

Liberala lärares förslag är att låta höstlovet disponeras helt av lärarna självas. Det skulle innebära möjlighet att såväl arbeta hemifrån som att få några helt lediga dagar.

Läraryrket har inte bara blivit ett låglöneyrke; även den kompensation i form av ledighet som fanns förr, är idag helt borta. Äldre lärare berättar att de gick på sommarledighet i början på juni och startade de sista dagarna i augusti. Nu har lärare arbetstid fram till midsommar och startar första halvan av augusti, dvs cirka sju veckors sammanhängande ledighet. (Enligt läkare tar det tre veckor att gå ner i stress, återstår fyra veckor som helt lediga.) Lärare har ingen flexibel arbetstid. De måste närvara fysiskt varje dag. Det är ofta problem att ordna med vikarier, och därför är det svårt att som lärare kunna ta ut ledighet på annan tid än under loven. Och tid för återhämtning i dagens stressiga skolmiljö finns över huvud taget inte.

Om Sverige ska fortsätta att ha en bra utbildningsnivå och attrahera duktiga studerande till läraryrket måste mycket förbättras för lärarkåren. Det gäller inte bara lönerna utan även arbetsmiljön och arbetsbelastningen. Läraryrket idag är inget kall.
Lärare är människor – de också.

Ewa Bergman ordf Liberala lärare
Katarina Zeste styrelseledamot Liberala lärare, gymnasielärare

Resultaten talar sitt tydliga språk!

Resultaten talar sitt tydliga språk

Inger Enkvist skriver i SvD den 16 juli att den pedagogiska forskningen är en del av skolans problem. Det kan sammanfattas med att forskare hellre fördjupat sig i hur exempelvis diskussionen kring elevers skrivande ser ut än de faktiska effekterna av undervisningen. Länge har skoldebattörer som Johan Kant och Helena von Schantz efterlyst en bättre och mer likvärdig resultatuppföljning. Det är märkligt att inte resultaten och hur de utvecklas är en självklar utgångspunkt när det gäller tänkbara förbättringar i skolan. Forskning och åtgärder beträffande förbättringar bör utgå från vad elever de facto presterar och har lärt sig vid betygsättningen i slutet av kursen och inte som nu utgå från ideologiska och ekonomiska ståndpunkter, som ännu inte visar effekterna.

Det är märkligt att det inte finns ett större intresse hos politiker och hos media att lyssna på professionen och ta del av lärares skilda erfarenheter i den komplexa verklighet som lärare verkar inom. Skolan har kommit att bli en experimentverkstad där ständigt nya pedagogiska grepp på ett mirakulöst sätt är tänkta att lösa de problem som finns. Istället för att förlita sig på professionen och ha ett fokus på ämneskunskaper, metodik och ämnesdidaktisk skicklighet har fokus kommit att ligga på allmändidaktik, pedagogiska frälsningsläror och stora satsningar på IKT. Det sistnämnda utan en mer seriös diskussion hur datoranvändningen ska se ut, vilken kompetens som krävs av läraren och vad som krävs för att tekniken ska fungera på ett fullgott sett. Än mer allvarligt är den bristande förankringen i forskningen när det gäller tänkbara konsekvenser av datoranvändning i skolan, ibland från mycket tidig ålder. Finns det exempelvis ännu kunskap om hur alltför stor datoranvändning påverkar skrivande och ordförråd mm?

En annan viktig faktor är behovet av lärares fortbildning. Idag finns förslag på att förstelärare ska coacha andra lärare i kollegiet. Göran Linde, pedagogikprofessor emeritus, som kandiderar till Riksdagen för Liberalerna driver denna linje. Allt färre skolor har idag råd att skicka lärare på fortbildning i sina respektive ämnen, vilket är olyckligt eftersom undervisningen då riskerar att inte ligga i fas med den aktuella forskningen. Ofta tillåter heller inte lärares scheman att tid tas till konferenser under terminen. I synnerhet inte efter att Usken tagits bort.

Det är positivt med lektorstjänster, men vi ser en fara med att godtyckligt utse vissa lärare som bättre lämpade i sin undervisning och därmed bör coacha resten av kollegiet. Självklart är det positivt att lärare lär av varandra, så kallat kollegialt lärande, men detta bör inte formaliseras. Det finns ingen enhetlig frälsningslära när det gäller pedagogik. Som skicklig lärare handlar det om att göra svåra avvägningar, vara flexibel, kunna sina ämnen på ett sådant sätt att du också prioriterar rätt urval och kan förklara på ett sätt så eleverna förstår och får en helhetsbild som är meningsfull. Ämneskicklighet leder också till ett engagemang som smittar av sig på eleverna. Framför allt handlar läraryrket om ledarskap och om relationer. Bra ledarskap kan som bekant se ut på olika sätt och fungera utmärkt ändå.

Liberala lärare

Ordf Ewa Bergman Stockholm

V ordf Gertie Hammarberg-Tersmeden Stockholm

2:e v ordf Håkan Friberg               Lund

Liberala lärare Hej alla lärare och andra skolintresserade! Jag har med glädje och tacksamhet tackat ja till förtroendet att bli ny ordförande för Liberala lärare efter Gertie Hammarberg – Tersmeden som nu blir vice ordförande i Liberala lärare. (se Årsstämmeprotokoll) Nätverket Liberala lärare bildades för 2011 för att sätta större fokus på skolan och läraruppdraget. Vi i LL vill bidra till större kunnande och insyn i skolans uppgifter och utmaningar och lyfter såväl lärarnas syn som politikers. Skolan är en av de viktigaste frågor vi har och hur vi gör en bra skola bättre. Många lärare har en tuff arbetsmiljö i utsatta områden där stödet inte alltid räcker till för de utmaningar som finns. På årsstämman lyftes frågor som arbetsro i skolan, likvärdig undervisning och bedömning, arbetsmiljö för såväl personal som elever, karriärtjänster, lärarlegitimationer och ledarskap i skolan. Nu har (nya styrelsen se ledamöter på hemsidan) fått i uppdrag att utreda närmare hur vi ska gå vidare med dessa frågor inför valet 2018. Följ oss gärna på vår Facebook-sida Liberala lärare och på vår blogg ) https://liberalalarare.wordpress.com). Du kan även vara en stödja oss som medlem 100:-/år (swish fungerar utmärkt eller bankgiro). Ewa Bergman Ordförande Liberala Lärare

Nytt verksamhetsår och nya utmaningar

I torsdags hade Liberala Lärare sitt årsmöte. Utöver att en ny styrelse konstituerades diskuterades ett antal både mycket viktiga och aktuella skolpolitiska frågor, frågor som vi inom Liberala Lärare tänker driva, väcka debatt och samarbeta kring. Se protokoll. Det handlar om en rad frågor som på ett eller annat sätt får konsekvenser på grund av att den kommunala skolan idag inte är likvärdig. I stort sett alla problematiska frågor som rör skolan går tillbaka till ett behov av ett återförstatligande av skolan. Det handlar bl.a om frågor som det fria skolvalet, disciplinen i skolan och regler för tilläggsbeloppen. Det är med andra ord viktigt att frågor som dessa problematiseras utifrån professionen, de som berörs av reformerna och på nära håll ser hur olika förändringar påverkar yrket utifrån flera olika infallsvinklar. Styrelsen har därför under året arbetat med att försöka finna en gemensam liberal ståndpunkt kring hur Liberala Lärare står i olika aktuella frågor mer precist inför framtida uttalanden i media.

Tyvärr fick Christer Nylander förhinder på grund av sina nya åtaganden som gruppledare i Riksdagen. Han skulle annars talat på årsmötet. Det är en hel del frågor som nu utreds kring skolan, inte minst kring frågan om arbetsro. Vi ser därför mycket fram emot ett möte med och tal av Nylander kring detta. Styrelsen har även haft kontakt med Lars Granath, som sitter i utbildningsutskottet i Solna kommun. Det är viktigt att lärares erfarenheter och synpunkter tas till vara på och vi ser därför även fram emot ett samarbete med Granath.

Det är glädjande att vår motion om ämnesbetyg på gymnasiet har fått bifall. Se verksamhetsberättelsen. Det ser vi som ett viktigt exempel på hur en fråga som lyfts utifrån ett lärarperspektiv faktiskt kan få gehör. Låt oss nu fortsätta göra vår röst hörd, bygga upp framtida samarbeten och anta utmaningarna inför det kommande verksamhetsåret.

Gertie Hammarberg Tersmeden (ordförande)

Lärarlegitimationen en viktig reform inför en framtida kunskapsskola värd namnet

Debattens vågor går höga när det gäller frågan om införandet av lärarlegitimation. Inte sällan blir diskussionen svartvit när frågan istället bör lyftas i sitt komplexa sammanhang  och utvärderas mot bakgrund av hur skolan sett ut, hur den fungerar idag och vilken skola vi vill se i framtiden. Vi inom Liberala Lärare menar att reformen är  väsentlig som ett led i att rätta till skolans många systemfel.  Det är ett formellt viktigt steg i återprofessionaliseringen av läraryrket,  ett kliv i rätt rikting för att öka rättssäkerheten och inte minst driva på lärares löneutveckling.  Kort och gott ett steg närmare den likvärdiga kunskapsskola vi vill se. Däremot  har implementeringen  av lärarlegitimationen gått mycket snabbt och fått en del negativa konsekvenser.

Vi  ser en fara i att fokus när det gäller skolan alltmer kommit att glida ifrån själva kunskapsuppdraget, vilket kommer till uttryck på en mängd sätt. Det har fått konsekvenser för hur införandet av lärarlegitimationen fungerat. Här finns en mängd brister som vi vill lyfta fram och som måste rättas till om vi vill ha en kunskapsskola värd namnet.  Därför vill vi inom Liberala Lärare understryka att införandet enbart är ett första steg mot ett mål med en kunskapsskola  värd namnet.

  1. Vilken kvalitet har lärarutbildningen jämfört med andra akademiska utbildningar? Med kvalitet avser vi här att student efter avslutad utbildning har riktigt goda akademiska ämneskunskaper och ämnesdidaktisk skicklighet. Lärarutbildningen har istället utvecklats i en mer pedagogisk och allmändidaktisk riktning. Här finns alltså även en mängd problem när det gäller vem som avgör graden av kompetens.
  2. Vilka följder får lärarlegitimationen när huvudmannen prioriterar ekonomiska intressen framför kunskapsuppdraget? En positiv konsekvens är att det sätter en press på arbetsgivaren att anställa lärare som är behöriga att sätta betyg. Samtidigt leder detta till att ett färre antal legitimerade lärare uppmanas sätta betyg tillsammans med obehöriga kollegor utan extra avsatt tid. Detta är förutom ett arbetsmiljöproblem även ett rättsäkerhetsproblem. Redan idag uppmanas också legitimerade lärare undervisa i ämnen de saknar behörighet i för att fylla ut sina tjänster och det är också svårt att rekrytera legitimerade lärare som är beredda att ta tjänster på exempelvis 20 procent. Vi understryker därför också de många vikten av ett återförstatligande av skolan.

Slutligen får vi inte glömma vilka problem som fanns och de stora utmaningar skolan stod inför före reformen. Vi vill därför trycka på att de viktiga reformer som gjorts under Björklunds regeringstid ska ses som en del av en process som bara börjat och som är helt nödvändig om vi vill rädda och åter igen bygga upp en kunskapsskola värd namnet.

Gertie Hammarberg Tersmeden (ordförande)

Kris för gymnasieämnet Programmering

Sedan gymnasiereformen 2011 har det blivit svårare för it-intresserade gymnasister att läsa en kurs i programmering. Det är bara inom teknikprogrammets inriktning Informations- och medieteknik som ämnet Programmering är obligatoriskt. Gymnasister som väljer den inriktningen läser en nybörjarkurs i programmering, Programmering 1. Kursen omfattar 100 studiepoäng.

Gymnasister som inte studerar på teknikprogrammet – eller som studerar på en annan inriktning inom teknikprogrammet – har visserligen en teoretisk möjlighet att välja till en kurs i programmering, men det är sällan som deras skola erbjuder detta. Även om en sådan kurs verkligen ges på skolan hör det till ovanligheterna att det går att få in kursen i elevens schema.
Eleverna på en gymnasieskolas övriga program och inriktningar saknar alltså i regel tillfälle att välja kursen Programmering 1. Den möjligheten finns inte heller på skolor som helt saknar teknikprogram. Fortsättningskursen, Programmering 2, är följaktligen ännu svårare att pussla in i ett elevschema.

Vad göra?

Fler it-intresserade elever borde läsa programmering på gymnasienivå, den svenska arbetsmarknaden för programmerare är utmärkt. Yrket är mångfacetterat och det finns utrymme för många olika slags begåvningar. Spelprogrammering, programmering av appar för mobiltelefoner och javascriptprogrammering för webbsidor har en stor efterfrågan. Fler utbildningar vid yrkeshögskola kräver förkunskaper i programmering.
De elever som har fallenhet för att bli skickliga programmerare borde få ett bättre stöd. Det handlar om att ge eleverna bättre möjligheter att välja en kurs i programmering under studieplaneringen, att ta bort hindren för ett sådant kursval och att göra ämnet mer attraktivt. En kurs i programmering borde få en mycket bättre meritpoäng i studentbetyget.
Gymnasieelever på andra program än teknikprogrammet bör också de få ett erbjudande om en programmeringskurs då de lägger upp sin studieplanering. Krav på förkunskaper ställer inga hinder i vägen. För kursen Programmering 1 behöver eleverna inga förkunskaper utöver grundskolans matematik.
Före 2011 års gymnasiereform var det vanligt att elever på naturvetenskapsprogrammet valde en programmeringskurs i sin studieplanering. Med hjälp av en välplanerad schemaläggning borde det gå att erbjuda natureleverna en programmeringskurs som tillval också i dagsläget.
Ett samarbete mellan skolor skulle göra det möjligt att få ihop elevunderlag för programmeringskurser med elever från flera skolor. Därigenom uppstår också fler alternativ för valet av lämpliga lärare och undervisningslokaler.
Undervisningen i programmering måste göras mer lockande för eleverna. Datasalen ska vara modern och ha en overheadprojektor med hög upplösning, en whiteboard mm. Varje elev måste få arbeta vid en egen dator. Nya fräscha läroböcker som delas ut i början av en kurs är ett måste. Givetvis ska eleverna kunna behålla böckerna när kursen är slut.
Lärarna måste ha utmärkta kunskaper i it, tillräckliga pedagogiska kunskaper, undervisningserfarenhet och kunskaper i de programmeringsspråk som de undervisar i.
Skolornas datanätverk behöver en ordentlig uppryckning. Det är inte OK att eleverna får sitta och vänta flera minuter när de loggar in i början av en lektion. Värdefull undervisningstid försvinner på det sättet. Dessutom måste lärarna få rättigheter att bestämma vilken programvara som ska vara installerad i datorerna, det är inte något som kan beslutas centralt.

Engelsk storsatsning på programmering

Hösten 2014 infördes i England ett nytt obligatoriskt skolämne – Computing. Ämnet omfattar både allmänna it-kunskaper och programmering.
Trots de stora svårigheterna med att införa ett nytt ämne i alla skolor räknar det brittiska utbildningsdepartementet med att de har lyckats nå den viktigaste målsättningen med denna skolreform – intresset för it bland eleverna har fått ett rejält uppsving och fler elever väljer att fördjupa sina kunskaper i programmering. Den brittiska it-branchen har kommit ut ur den rekryteringskris som den upplevde bara för något år sedan.
I England siktar nu fler elever på att bli programmerare. It-branchen har fått en bättre kvalitet på sitt rekryteringsunderlag, med fler begåvade elever. Också ur ett jämställdhetsperspektiv har situationen förbättrats, med fler begåvade flickor som väljer det tidigare utpräglat manliga programmeraryrket.
Man kunde även i Sverige förbereda eleverna för den digitala värld som vi lever i.