Stoppa avprofessionaliseringen av läraryrket

 
Läraryrket har förvandlats från ett självständigt yrke med hög förtroendegrad till ett jobb med allt snävare riktlinjer, där stödprocesserna och metoderna är det som kontrolleras, inte kunskapsresultaten. Lärarnas arbetstid styrs upp och rutas in.  Den tid som tidigare användes för själva kärnan –  undervisning, för- och efterarbete tas i dag i allt högre grad i anspråk av elevvård, dokumentation och andra stödprocesser.  Detta är en starkt bidragande orsak till läraryrkets låga status och attraktionskraft. Den destruktiva trenden måste stoppas. Lärarna måste återfå makten över sin profession. Detaljregleringen bör upphöra och ersättas av systematisk resultatkontroll.

Det minskade friutrymmet för lärarkåren visar sig på en mängd sätt, nu senast genom de allmänna råd för undervisningen som Skolverket utfärdat. Trettiotvå sidor detaljerade anvisningar när det gäller hur vi lärare ska utöva vårt yrke som  ”bör följas om skolan inte handlar på ett annat sätt som gör att kraven i bestämmelserna uppfylls”. Inte nog med att råden är både detaljerade och många, de är också motsägelsefulla. Till exempel uppmanas vi att bedöma eleverna kontinuerligt och inte lita till enstaka provtillfällen samtidigt som vi varnas att eleverna inte får uppleva att de ständigt blir bedömda, för det kan hämma deras utveckling.

Samtidigt har kraven på dokumentation skärpts så till den grad att läraren bör dokumentera nästan allt han eller hon gör. Som exempel kan nämnas att om en elev inte säger sig ha fått information om kursmål och betygskriterier blir det lärarens börda att bevisa att han eller hon informerat om det. Ett sätt är då att be eleven skriva under att han eller hon tagit del av informationen. Kan man tänka sig en sämre utgångspunkt för att väcka intresse och skapa motivation? Dokumentation är idag också ett krav när eleven inte gör det han eller hon ska. Åtgärdsplaner ska skrivas så fort en elev riskerar att inte nå målen för godkänt. Detta även när eleven inte deltagit i undervisning och uteblivit från provsituationer och redovisningar.
När det gäller undervisningen ligger allt mer fokus på förhållningssätt och metoder. Det varierar vilka metoder som är på modet, det som däremot inte förändras är graden av centrala påtryckningar. Problembaserat lärande var under flera år den dominerande frälsningsläran. I dag heter kungsvägen entreprenöriellt lärande. Men så länge man från myndighetshåll detaljstyr metoder och stödprocesser kan man aldrig få en bra skola. Dels för att olika lärare, elever och ämnen tarvar olika metoder, dels för att metoderna och stödprocesserna då blir mål i sig. Mål som i många fall skymmer de ursprungliga kunskapsmålen.

Det är också ironiskt att man samtidigt som man talar om att uppmuntra kreativitet, initiativtagande och problemlösning hos eleverna beskär lärarnas kreativitet och inflytande över sin yrkesutövning. På sikt urholkar det lärarnas möjlighet att utnyttja hela sin individuella och kreativa potential. Det leder vidare till att elever inte får bästa möjliga förutsättningar att nå målen, kunskaperna minskar, lärarstatusen sänks och löneutvecklingen blir dålig.

Skall Sverige få en bra och likvärdig skola måste fokus flytta från stödprocesser, dokumentation och metoder till skolans resultat och måluppfyllelse. Dokumentationskraven måste bantas och lärarna bör återfå ansvaret över professionens hur;  över undervisning och bedömning. Däremot är det statens sak att kontrollera att landets skolor är likvärdiga och av god kvalitet. Det görs enligt vår mening bäst genom en studentexamen, genom centralrättade nationella prov och genom regelbundna statliga elevutvärderingar.

Gertie Hammarberg Tersmeden

Helena von Schantz

Gösta Sundberg

Liberala Lärares artikel som publicerades i senaste numret av tidningen Nu.

Annonser

Mot nya mål 2012

Det är ett händelserikt år vi lägger bakom oss, inte minst när det gäller skolan. Skolfrågor har fått stort utrymme i debatten och på de sociala medierna förs konstruktiva diskussioner i det utvidgade kollegiet.

En central fråga för Liberala Lärare är en modern form av studentexamen och det är verkligen en glädjande nyhet att regeringen nu ska se över formerna för en sådan examen. Här tror jag Liberala Lärare kan få en viktig roll när det gäller de olika aspekter som kan vara avgörande för hur en ny modern studentexamen ska se ut för att fungera på ett lyckosamt sätt. Helena von Schantz har i sin blogg tagit upp vikten av att kunna få nya chanser om man misslyckas och att provens utformning verkligen bör mäta de viktigaste kunskaperna och färdigheterna.

I debatten om studentexamen framkommer argument som bygger på felaktiga antaganden. Det är oerhört viktigt att LIberala Lärare tydliggör att det inte finns någon motsättning mellan olika typer av kunskaper och färdigheter eller mellan den komplexa kunskap som samhället kräver och en utvärderingsform som bidrar till mer likvärdiga betyg. Ett argument som motståndarna till en studentexamen lyfter fram är att proven blir viktigare än själva lärandet. Som Helena så riktigt belyser så kan istället en studentexamen innebära att eleven får färre prov sammantaget. Det går heller inte att som många gör bortse från att betygen i dag vare sig är likvärdiga eller ens alla gånger  rättssäkra. Se gärna mitt tidigare blogginlägg.

Ofta framkommer en missuppfattning att en likvärdig skola innebär en likformig skola. Den föreställningen går stick i stäv med Liberala Lärares programförklaring. En central fråga är just lärares möjlighet att ta tillbaka makten över sin profession. Medan kunskapsmålen och betygskriterierna är desamma bör lärare tvärtom kunna bestämma arbetsformer och olikheter berikar. En anledning till statusfallet inom läraryrket är just att förtroendet för lärares pedagogiska kompetens ständigt minskar. De allmänna riktlinjer för undervisning som Skolverket utfärdat tycker jag kan ses som ett exempel på det.

God fortsättning på det nya året

Gertie Hammarberg Tersmeden                                                                               Ordförande för Liberala Lärare