Om lärarnas röst i debatten och inrättande av skolforskningsinstitut och betyg i årskurs 4

Bild

Skolan debatteras i svallet efter PISA-undersökningen. Senaste förslagen från Jan Björklund (FP) är inrättande av skolforskningsinstitut samt betyg från årskurs fyra.

I veckan har ett skolledarkonvent hållits för 1400 rektorer och chefer i Göteborg. Man har diskuterat skolan och skolutveckling. Första dagen inleddes av Jan Björklund. Pedagogiska forskare, som Scherp och Kroksmark har under lång tid haft stort inflytande på lärarutbildningarna, genom att förespråka metoder (även kallat flumskola).

På konventet föreläste bland andra  Thomas Kroksmark, en professor som blivit fälld för oredlighet gällande sin egen forskning!

Det inflytande på lärarundervisningen och i politiken dessa forskare har haft kan vara en delförklaring till de allt sämre resultat i PISA i framförallt matematik. De tidigare regeringar har.självklart också ett stort ansvar för ”flumskolan” och de sjunkande resultaten vi nu ser i PISA. Ett inrättande av ett skolforskningsinstitut behövs för att upprätta en åtminstone godkänd acceptabel nivå på skolforskningen i Sverige. Man kan notera att varken Scherp eller Kroksmark finns som medverkande i detta institut!

I en del kommuner infördes för 5-6 år sedan en fjärde matematik-timme för att möta de sjunkande matematiska kunskaperna samt spetsutbildningar. Men det räcker inte. Sig-Britt Francke (universitet i Umeå) menar generellt att  lärarstödet till de svaga eleverna måste öka. Ett sätt för att i tid upptäcka dessa elever är betyg i årskurs 4. En annan professor, Inger Enkvist (universitet i Lund), hon var för övrigt var och föreläste för Liberala lärare före jul, menar att de socioekonomiska miljöerna spelar mindre roll för resultaten, utan att det är elevens egen ansträngning som leder till goda resultat och således höga betyg.

Särskilt viktigt blir ett ökat lärarstöd i.o.m införandet av 1-1. Elever i behov av särskilt stöd och de elever med långsammare inlärningsprocess får svårare att hänga med i takten och tempot som arbetet med datorer innebär.  En del barns hjärnor har ännu inte hunnit mogna och utvecklas i takt med de allt snabbare processerna som datastyrt arbete innebär.

Vi kommer i framtida inlägg diskutera huruvida det är av betydelse och i så fall hur stor betydelsen blivit av de enorma satsningar på en-dator-till varje elev som kommunerna gjort.

Liberala lärare vill lyfta fokus för en skola för bildning och kunskap! Vi är lärarnas röst i debatten! Och vi kommer att höras – Håll i er!

 

Skoldatorerna

Väl använda pengar?
(Från SLFFs tidskrift Manus nr 4 2013)

De svenska skolornas satsning på “en laptop till varje elev” är förvånande. Satsningen löser för stunden många av datorindustrins problem. Stora automatiserade fabriker med höga fasta kostnader kan gå igång ytterligare några timmar och spotta ur sig ytterligare några ton billig elektronik. Snart är datorerna förslitna och föråldrade, och det blir dags att leverera nya datorer.

Det är en annan fråga om detta löser något av den svenska skolans problem.

Efter 30 år som datalärare har jag en något kluven inställning till till elevdatorer: Visst behöver varje elev tillgång till en egen dator under en lektion då alla måste ha ordbehandlare, kalkylprogram eller uppkoppling till de enorma databaser som finns på internet. Men det väsentliga är vilka datorprogram och resurser eleven får tillgång till genom datorn. Det är mindre intressant vem som håller i datorn när skolan är slut för dagen.

Självklart är en dator för varje elev ett krav under en gymnasielektion i programmering eller webbutveckling, men datorn kan både vara en tillgång och en belastning i den övriga undervisningen. Den kan lätt spela en destruktiv roll.

Samarbetet mellan elever och samarbetet mellan lärare och elever är ibland ömtåligt. Det är lätt hänt att några av eleverna flyr undan i dataspelens virtuella värld eller i ett slött chattande och surfande om inte skärpt uppmärksamhet mot kompisar och lärare ger dem tillräckligt mycket. Lockelserna är många, lärarens och kompisarnas möjligheter att styra är begränsade.

Datorer kan ge ett utmärkt pedagogiskt stöd, men i de flesta fall räcker det med en enda dator i klassrummet. Helst ska den vara ansluten till en snabb internetuppkoppling och försedd med en projektor med hög upplösning. Det är bra för koncentrationen och gruppdynamiken att hela klassen har en enda bildskärm framför sig.

När jag började som datalärare för 30 år sedan hade jag en vision om hur it-tekniken skulle revolutionera skolan med multimedia och avancerad interaktivitet, där varje elev kunde studera språk, matematik, historia, geografi och alla andra skolämnen i sin egen takt, med sina kamrater,  oberoende av tidigare förkunskaper. De visionerna är sedan länge förverkligade, men inte för några skolämnen.

I stället är det i dataspelens låtsaskrig ungdomarna kan hitta intellektuella utmaningar, snabb interaktivitet, sprakande färger och högt tempo. I bjärt kontrast till de påkostade och fantasifulla dataspelen står de program som skolan använder i undervisning och administration. De är – med några få lysande undantag – lika triviala och rudimentära, nu som för 30 år sedan.

Min slutsats blir därför: Pengarna måste användas rätt! Satsa miljonerna på bättre läromedel och programvara i stället för att dela ut knappt användbara datorer till eleverna, datorer med svag support och en torftig programvara.

Clas Örjan Spång