Liberala lärare goes Vygotskij

Vygotskij är ju hyllad inom svensk skola och en återläsning av hans ”Tänkande och språk” visar att det är med rätta. Storheten består dock mycket i hans förmåga att bygga vidare på andras vetenskapliga resultat och bokens redogörelse för vetenskapens ståndpunkt och Piaget samt många andras upptäckter är en fantastisk grund att starta ifrån.

”Vi är dvärgar som står på jättars axlar”

Hans syn på vetenskap som något som utvecklas och skapas utifrån många andras tankar och vetenskapliga resultat är något som många kunde lära sig av. Det är en vetenskapssyn som liberala lärare helt kan ställa sig bakom och därav så föddes ideen om detta inlägg.

Jag tänkte spegla några grundläggande värderingar för liberala lärare i Vygotskijs vetenskapliga resultat och visa att liberala värderingar passar väl ihop med fri och obunden vetenskap med höga ideal.

  1. En skola för alla, där alla får likvärdiga möjligheter att växa.
  2. Skolan ska bygga på forskning och beprövad erfarenhet, inte på antingen eller.
  3. Lärarna ska ha makten över sin profession

A Synthesis of different psychological learning theories – Piaget and Vygotski beskriver hur dessa forskares resultat kompletterar och bygger vidare på varandra i ömsesidig respekt. Piagets studier av språket och tänkandets utveckling och framför allt små barns egocentriska språk bildar en gedigen grundval för Vygotskijs experiment Där tydliggörs sedan hur viktigt det sociala samspelet med andra barn är för tänkandets utveckling vilket nog är det Vygotskij är mest känd för men också hur mötet med de vuxnas begreppsvärld är avgörande för den fortsatta utvecklingen. Boken innehåller förstås en hel del intressanta psykologiska slutsatser och det är inte konstigt Alexander Luria menar att Vygotskij är grunden till principerna för neuroscience. Det här inlägget nöjer sig dock med att diskutera det Vygotskij säger om lärande.

Alla barns utveckling

20110728-203801För tesen att alla barn behöver skola för att nå sin fulla potential anförs följande citat:

”Den visar också att en medveten undervisning där man lär eleven nya begrepp inte bara är möjlig, utan också kan vara en källa till högre utveckling av de egna begrepp som redan skapats och att ett direkt arbete med begrepp är möjligt i skolundervisningen”

Hur detta sker förtydligas genom detta citat;

”ansamlandet av kunskaper oundvikligen leder till en ökning av olika typer av vetenskapligt tänkande, vilket i sin tur påverkar utvecklingen av det spontana tänkandet och leder till antagandet om att inlärningen spelar en avgörande roll i skolbarns utveckling”

Vygotskij diskuterar teorin om de formella disciplinerna av Johann Friedrich Herbart och hur formaliserad utbildning får kraftfulla effekter på individens utveckling.

”att inlärningen i sin tur påverkar utvecklingen av de högre psykiska funktionerna. Denna utveckling överskrider i hög grad gränserna för ett ämnes speciella innehåll och material, vilket följaktligen också talar för att det finns en formell disciplin som är olika för olika ämnen, men som i regel är karaktäristisk för dem dem alla.”

Det är tydligt att ämnesinnehållet är utvecklande men att den intellektuella struktur som tillgodogörs genom studier av ett visst ämne kan leda till en mycket bredare utveckling inom många områden. Här finns också argument för att alla barn och ungdomar behöver möta ett brett spektrum av olika ämnen för det är först genom detta som de verkligen kan utvecklar en bred intellektuell förmåga. Det finns ingenting i detta resonemang som tyder på att effekterna avklingar utan det här med att ta sig an nya ämnesområden, det berikar hjärnans möjligheter och utvecklar individen oavsett nivå på tidigare erfarenheter.

Det livslånga lärandet kan få stöd i dessa resonemang och alla elever kan ha enorm nytta av skolan. I den svenska skoldebatten stöter vi alldeles för ofta på de som anser att det går att prioritera ned vissa elever då de redan har driv, de är självgående, de klarar sig ändå. Liberala lärares uppfattning att precis alla elever har enorm nytta av skolan, den uppfattningen kan hämta stöd i gedigen vetenskap och Vygotskij.

Vetenskap och erfarenhet

20120118-081416Det har redan demonstrerats vilken gedigen vetenskaplig grund Vygotskij förespråkar och att han demonstrerar vilken nytta vetenskaplig rön kan ge oss i förståelsen av den praktiska skolsituationen. Stora delar resonemanget bygger ju på värdet av vetenskapliga begrepp för barnets utveckling, där dessa bara blir viktigare ju äldre barnet blir, värdet av vetenskap för praktiska situationer är förstås inte alls ifrågasatt. Den frågeställlning som återstår är då i vilken mån skolan behöver bygga på erfarenheter. ”Tänkande och språk” handlar då förstås inte alls om skolans organisation utan bara om barnens utveckling så några konkreta svar på denna fråga lär ingen kunna hitta. Ett litet svar på denna fråga finns dock att hitta i den omfattande kritik Vygotskij riktar mot vetenskapens ståndpunkt.

”Den ena typen använder sig av ytliga metoder, men opererar med barnets reella begrepp. Den andra kan använda mycket mer djupgående metoder analys och experimentmetoder, men bara på artificiellt skapade experimentella begrepp, som från början betecknas med meningslösa ord”

Behovet av att i praktiken komplettera vetenskapliga resultat med erfarenheter blir då alldeles uppenbart. Läggs till detta också de stora områden för ytterligare forskning som Vygotskij lyfter som viktiga så blir bilden riktigt tydlig.

”den otillräckliga experimentella genomarbetningen av de två tidigare nämnda perifera frågorna som undersökningen ställdes inför – frågan om de vardagliga begreppens karaktär och frågan om strukturen hos den psykologiska utvecklingen i skolåldern”

Förutom dessa frågeställningar lyfter han också behovet av att studera specifika egenskaper för begrepp inom ett ämnesområde och att analysera deras struktur genom olika experimentella undersökningar. Citat av Piaget visar att denne väldigt gärna skulle velat kunna gå vidare utifrån det Vygotskij kommit fram till men det är tydligt att den långa perioden då Vygotskijs tankar var dolda för det vetenskapliga området innebar att ytterst lite har gjorts i form av vidareutveckling. Det finns inget av det Vygotskij säger som på minsta sätt innebär att han inte på det bestämdaste värdesätter den erfarenhet som byggts upp inom lärarkåren och hans ödmjuka inställning till sina resultat visar tydligt att det behövs något mer. Detta är inte ett hål som den pedagogiska forskningen av senare datum på något sätt har täppt till.

Utan att påstå att det här på något sätt är ett bevis anser jag att vi kan känna oss trygga i att skapa en skola som både bygger på lärares erfarenheter överflyttade från äldre till yngre lärare och på vetenskapliga insikter med en gedigen bas i Vygotskij och en lång vetenskaplig tradition.

Lärare

syndabock_humbleblomster2Vygotskij beskriver ”vardagliga begrepp och ”vetenskapliga begrepp” där de förstnämnda är något barnet själva tar till sig genom försök och misslyckanden, ”empiri” medan det andra är begrepp vars struktur och definition de måste hämta från vuxenvärlden. Här kommer ett citat kring en undersökning som studerade samhällvetenskapliga vetenskapliga begrepp.

”Det samhällsvetenskapliga begreppet utvecklas i en inlärningsprocess som består av en speciell form av systematiskt samarbete mellan pedagogen och barnet – ett samarbete där barnets högre psykologiska funktioner mognar med hjälp av och under deltagande av den vuxne.”

Det blir därvid uppenbart att pedagoger och lärare är något som förespråkas. Speglas detta i vad Vygotskij säger om barnets behov av att lära sig i grupp så ligger inte slutsatsen långt borta. Skolan behöver lärare. Kompletteras detta med vad Vygotskij säger om barnets förmågor:

”Denna barnets oförmåga att upprätta logiska samband varar ända fram tills att barnet är 11-12 år gammalt, dvs. nästan ända fram till högstadiet. Barnet klarar inte sambandens logik, utan ersätter den med egocentrisk logik.”

Då kan man också dra slutsatser kring vilket omfattande stöd barnet behöver i hela inlärningssituationen. Den skoldebatt som talar om det ”kompetenta barnet” och hävdar att barnet ska styra sin egen inlärning har inget stöd i Vygotskij. Kombinationen av behovet av styrning och behovet av att hålla samman en hel grupp av barn där skolan är ansvarig för inkludering gör behovet av ett bra och starkt ledarskap hos lärarna mycket tydligt.

”De vetenskapliga begreppens utveckling banar sålunda väg för de vardagliga begreppens utveckling, och är ett slags propedutik för denna”

Är ett kraftfullt stöd för skolan som en annorlunda nyttighet där elevernas fritidsaktiviteter får ett större djup och innehåll av det de lär sig i skolan utan att förlora något i sin kraft och kreativitet. Vi hör i skoldebatten en hel del försök att att införa förskolepedagogik högre upp i åldrarna men Vygotskij hade möjligheten att studera sådana försök redan på sin tid och här är hans omdöme om detta.

”Just därför innebär det komplexa systemet ur pedagogisk synpunkt inget annat än att man till skolan överför ett undervisningssystem som anpassats till förskolebarnet. Därmed hjälper de fyra första skolårens undervisning till att befästa de svaga sidorna hos förskolebarnets tänkande. Det är ett system som hänger fast i svansen på barnets utveckling istället för att leda barnet framåt.”

Det finns ett mycket starkt stöd hos Vygotskij för att vi ska ha lärare som är stolta över ett centralt innehåll, utövar ett tydligt ledarskap och att vi därigenom ger eleverna tillgång till en annorlunda nyttigheter som utvecklar dem allra mest.