Resultaten talar sitt tydliga språk!

Resultaten talar sitt tydliga språk

Inger Enkvist skriver i SvD den 16 juli att den pedagogiska forskningen är en del av skolans problem. Det kan sammanfattas med att forskare hellre fördjupat sig i hur exempelvis diskussionen kring elevers skrivande ser ut än de faktiska effekterna av undervisningen. Länge har skoldebattörer som Johan Kant och Helena von Schantz efterlyst en bättre och mer likvärdig resultatuppföljning. Det är märkligt att inte resultaten och hur de utvecklas är en självklar utgångspunkt när det gäller tänkbara förbättringar i skolan. Forskning och åtgärder beträffande förbättringar bör utgå från vad elever de facto presterar och har lärt sig vid betygsättningen i slutet av kursen och inte som nu utgå från ideologiska och ekonomiska ståndpunkter, som ännu inte visar effekterna.

Det är märkligt att det inte finns ett större intresse hos politiker och hos media att lyssna på professionen och ta del av lärares skilda erfarenheter i den komplexa verklighet som lärare verkar inom. Skolan har kommit att bli en experimentverkstad där ständigt nya pedagogiska grepp på ett mirakulöst sätt är tänkta att lösa de problem som finns. Istället för att förlita sig på professionen och ha ett fokus på ämneskunskaper, metodik och ämnesdidaktisk skicklighet har fokus kommit att ligga på allmändidaktik, pedagogiska frälsningsläror och stora satsningar på IKT. Det sistnämnda utan en mer seriös diskussion hur datoranvändningen ska se ut, vilken kompetens som krävs av läraren och vad som krävs för att tekniken ska fungera på ett fullgott sett. Än mer allvarligt är den bristande förankringen i forskningen när det gäller tänkbara konsekvenser av datoranvändning i skolan, ibland från mycket tidig ålder. Finns det exempelvis ännu kunskap om hur alltför stor datoranvändning påverkar skrivande och ordförråd mm?

En annan viktig faktor är behovet av lärares fortbildning. Idag finns förslag på att förstelärare ska coacha andra lärare i kollegiet. Göran Linde, pedagogikprofessor emeritus, som kandiderar till Riksdagen för Liberalerna driver denna linje. Allt färre skolor har idag råd att skicka lärare på fortbildning i sina respektive ämnen, vilket är olyckligt eftersom undervisningen då riskerar att inte ligga i fas med den aktuella forskningen. Ofta tillåter heller inte lärares scheman att tid tas till konferenser under terminen. I synnerhet inte efter att Usken tagits bort.

Det är positivt med lektorstjänster, men vi ser en fara med att godtyckligt utse vissa lärare som bättre lämpade i sin undervisning och därmed bör coacha resten av kollegiet. Självklart är det positivt att lärare lär av varandra, så kallat kollegialt lärande, men detta bör inte formaliseras. Det finns ingen enhetlig frälsningslära när det gäller pedagogik. Som skicklig lärare handlar det om att göra svåra avvägningar, vara flexibel, kunna sina ämnen på ett sådant sätt att du också prioriterar rätt urval och kan förklara på ett sätt så eleverna förstår och får en helhetsbild som är meningsfull. Ämneskicklighet leder också till ett engagemang som smittar av sig på eleverna. Framför allt handlar läraryrket om ledarskap och om relationer. Bra ledarskap kan som bekant se ut på olika sätt och fungera utmärkt ändå.

Liberala lärare

Ordf Ewa Bergman Stockholm

V ordf Gertie Hammarberg-Tersmeden Stockholm

2:e v ordf Håkan Friberg               Lund

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s